femtioåtta

känslosamt möte idag. fyrtiofem minuter i tårar. hon är så speciell och så fin. jag hade aldrig klarat gymnasiet utan henne. så speciell att orden inte finns till. men det var så fint att få krama om henne och känna en viss trygghet igen. fina fina fina du.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0