ANNALINDNER

jag vet att du inte kommer att sluta läsa. för jag vet att du vill veta vad jag gör nu, utan dig. det vet jag.

tycker bara det känns så konstigt att du inte kan prata med mig och säga vad du känner. istället skriver du ner massa skit.... som du i slutändan vet att jag läser. kanske har jag fel. förlåt isånnafall!

jag var lycklig med dig. det vet du. så varför tvekar du? vad har du att tveka över? jag mår bättre nu. men allt är fortfarande inte bra. men om du vill får du tro det.

är inte irriterad, bara lite förvånad.